Sista veckan hos mamma

Nu har det gått drygt sju veckor sen Lea födde sina sju valpar, och de har vuxit till riktiga små kraftpaket, pigga, nyfikna och busiga. Lea ger fortfarande di åt sina barn, men nu börjar det se ut mera som att hon snarare uthärdar än njuter av att amma den ivrigt nafsande valpflocken som sargar hennes spenar med sylvassa valptänder.
Ajajaj – nu börjar det bli jobbigt!

Ajajaj – nu börjar det bli jobbigt!

Fast nu är Leas mjölk bara bonus-godis: den huvudsakliga näringskällan är valpfoder, och vid ljudet av visselpipan som annonserar att maten serveras springer de omkull varann i ivern. Vid det här laget har de uppnått en vikt av cirka 4 kg – dvs de har tiodubblat sin födelsevikt som var c:a 400 gram! Mamma Lea som har producerat kraftfodret kommer nog att behöva några veckor för att vila och äta upp sig efteråt…

Jag stannar hos mamma. Jag ska nog få egna valpar också. Om ett par år kanske, säger mormor Anneli.

Jag stannar hos mamma. Jag ska nog få egna valpar också. Om ett par år kanske, säger mormor Anneli.

För nu blir det snart tomt i valphagen. Om bara några dagar – när de blir åtta veckor – kommer skaror av förväntansfulla hussar och mattar för att hämta sina guldklimpar. Så tomt det kommer att bli! Kvar blir bara kullens enda tjej, yrvädret Tequila, som vi bestämt oss för att behålla. Och både jag och Lea tycker egentligen att det ska bli skönt att pyssla om bara henne, och uppfostra henne.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *