Om rasen

Allmänt

Golden retriever är en apporterande fågelhund från Skottland. Rasen användes ursprungligen för apportering vid jakt på sträckande änder samt vid klappjakt på fälthöns och annat småvilt. Den skapades (“skräddarsyddes”) genom målmedvetet och långvarigt avelsarbete för att få önskade egenskaper.

Mer om dess historia och om dess skapare finns under “Historia”.

Rasstandard – storlek och utseende

Den brittiska rasstandarden (som också är antagen internationellt av FCI) beskriver golden retrieverns utseende på följande sätt:

Golden retriever ska vara symmetriskt byggd, välbalanserad, kraftfull och aktiv med flytande rörelser. Den ska utstråla sundhet och ha ett vänligt uttryck. Mankhöjd för hanar är 56–61 cm och tikar 51–56 cm.

Pälsen ska vara slät eller vågig med riklig päls på bland annat halsen, svansen och baksidan av låren och med tät, vattenavvisande underull. Golden retrievern har en relativt lättskött päls.

 

Färg

Namnet antyder att färgen skall vara gyllene (rasen registrerades ursprungligen som “Retriever, golden or yellow”), men variationerna är ganska stora, från koppar till crème (gräddfärgad). Enligt den fullständiga rasbeskrivningen accepteras inte rött (“setter-rött”) eller mahogny, och rent vitt tillåts endast på bröstet. Åsikterna om vad som är vackrast går naturligtvis isär.

Vikt

Den internationella rasstandarden (som du hittar här i svensk översättning ) anger numera inga viktgränser, men den amerikanska standarden, som ligger nära den ursprungliga brittiska, anger 29-34 kg för hanhundar och 25-29 kg för tikar.

Utställningshundar är ibland avsevärt tyngre än så, medan vikten på jaktgolden (se nedan) oftast ligger i de angivna intervallen eller t.o.m under dessa.

Mentalitet

Golden retrieverns mentalitet brukar beskrivas på följande sätt:

“Golden retrievern är följsam och intelligent med medfödd arbetsförmåga och apporteringslust. Den ska vara vänlig, tillitsfull och ha självförtroende.”

En typisk golden retriever tar nyfiket, vänligt och självsäkert kontakt med människor, och möter andra hundar med en positiv attityd och glatt viftande svans (om inte den andre visar hotsignaler, förstås). Det betyder förstås att den är en dålig vakthund, även om den ofta skäller av ren glädje när någon kommer…

Rasen är aktiv och lekfull men har stort tålamod, nödvändigt för en hund som ska kunna sitta tyst i timmar i ett gömsle. Dess milda läggning, lekfullhet och tålamod passar bra ihop med barn, och den går oftast bra ihop med andra hundar liksom katter och andra djur.

Utpräglad kärlek till vatten är ett arv från användningen som apportör, liksom viljan att hämta och bära med ett mjukt och försiktigt bett som inte skadar det skjutna viltet. En golden retriever kan bära ett rått ägg utan att skada det.

Golden retrievers är intelligenta och lättlärda, med en exceptionell vilja att vara till lags och behaga. De älskar att arbeta och kan fokusera på den uppgift de har fått. De är robusta och smidiga, och med sitt vänliga uppförande och goda luktsinne är de lämpliga att utbildas till assistanshundar, räddnings­hundar eller lavinhundar. De når ofta höga resultat i jakt-, agility- och lydnads­tävlingar.

Hårda träningsmetoder är olämpliga; en golden retriever svarar bäst på positiva och optimistiska träningsformer.