Olika avelslinjer
Många ser förmodligen golden retriever enbart som en sällskapshund och blir förvånade över att den beskrivs som en jakthund.
Med tanke på rasens enastående sociala kvaliteter, dess milda och vänliga sätt, dess lekfullhet och tålamod med barn, kattungar, kaniner och andra sällskapsdjur, är dess popularitet som sällskapshund är inte förvånande.
Men under den första halvan av 1900-talet räknades golden retriever, med sitt livliga temperament, höga energi och stora arbetslust, i första hand som jakthund.
FT Ch Little Marston Chorus of Holway med ägaren Robert Atkinson poserar efter vinst i prestigefulla British Retriever Championship.
Dess popularitet som sällskapshund tog fart vid tiden efter andra världskriget, och detta ledde till att det också uppstod nya avelslinjer med inriktning mot show – dvs utställning och sällskap. Medan man dittills avlat på egenskaper lämpliga för jakt – livliga, energiska och uthålliga hundar med hög fart och bra näsa, började en del uppfödare premiera andra egenskaper än de rent jaktliga, t.ex färg och hårlag mm för utställningar (show) och ett lugnt och fogligt uppförande som passar en sällskapshund.
Efter hand kan man urskilja två skilda typer: jaktgolden, dvs arbetande hundar med jakt- och bruks-egenskaper, resp. show-golden, dvs hundar där de exteriöra egenskaperna för utställning har styrt aveln. Det finns också uppfödare som betecknar sina hundar som “dual purpose”, dvs lämpliga för båda ändamålen.
Sällskap och show: Utöver ett stillsammare uppträdande är golden av sällskaps/show-typ (i Sverige) ofta stora (upp till 40 kg eller mer), har tjockare, ljust gräddfärgad till vit päls och ser mera ut som en nallebjörn. Individuella variationer kan dock vara ganska stora. Numer är show-typen så vanlig att den ibland kallas ordinarie eller vanlig golden till skillnad från jaktgolden.
Jakt: Jaktgolden är mindre, smidigare och uthålligare än utställningstypen. På jaktproven premieras också en annan mentalitet, med mer skärpa, viltintresse och energi än utställningsvarianterna, vilket också ökar lekfullheten.
Alla golden retrievers kan förstås läras att söka, spåra och apportera. Jaktgolden presterar dock bättre i jaktprov och ”fysiska” tävlingsgrenar än den andra typen, eftersom de är lättare och smidigare i kroppen och har ett livligare temperament med mera energi och arbetslust. Men både jaktgolden och utställningsgolden registreras i samma stambok och bedöms på hundutställningar som samma ras.
Råd för valpköpare: Inför ett valpköp är det viktigt att tänka på att en jaktgolden behöver mer motion och aktivering än en “vanlig” golden. Är du jägare och vill tävla i jaktprov, agility eller andra “fysiska” grenar, eller vill utbilda en arbetande hund, t.ex. för räddning, skall du välja en s.k. jaktgolden.
Men vill du ha en golden bara för att den är ett fantastiskt trevligt sällskap, passar det bra med en lugnare hund av den andra typen. Likaså om du vill ställa ut din hund; muskulösa och seniga jaktgolden är vanligen mindre framgångsrika på hundutställningar. Men, som sagt, det är samma ras, med samma vänliga och trevliga uppförande.
Tomthult’s Tures Indus, ”Linus”, f 2016
På Kennel Tomthult väljer vi valparnas föräldrar från avelslinjer med jaktmeriter. Vi är stolta över våra vackra jaktgolden, pigga, vänliga och lekfulla hundar med stor arbetslust.