Nu har sex valpköparfamiljer varit här, tindrat med ögonen och hämtat varsin valp. Själv är jag litet nedstämd: en sån här dag känner man ett styng i hjärtat för varje valp man lämnar ifrån sig. Så tyst det blev! Nu är det bara lilla Tequila kvar av Leas kull. Henne släpper jag inte!
Men Tequila är också litet stillsammare än vanligt. Hon saknar väl sina sex bråkiga bröder… de var ju ändå väldigt roliga att leka med… Fast hon kommer nog inte att sakna dem länge, för nu kommer hon förstås att få mer uppmärksamhet från Lea och mig. Och både Lea och jag känner redan en viss lättnad: Lea är pigg och ivrig, och verkar tycka att träningen är rolig.
Och jag tröstar mig med att alla valparna har kommit till bra ägare, och gläder mig åt positiva omdömen som kommer in från deras hussar och mattar. Nu kan vi satsa på träning, och se fram mot kennelträffen på lördag!