Besök i valphagen

Det har gått tio dagar sen jag besökte Tomthult senast (jag är en i raden av förväntansfulla valpköpare som vill titta på valparna). Tindra, Tuva och Lea möter mig i farstun och hälsar översvallande vänligt. Och vått – de har just kommit in från en promenad i regnet.

Leas sju valpar är nu fyra och en halv vecka gamla, och de omringar mig genast när jag kliver in i valphagen. De har nyss vaknat, men blir strax nyfikna och samlas kring mina fötter och börjar tugga prövande på mina byxben och lånade tofflor. Oj vad de har växt på dessa tio dagar – de är runda och välfödda, och även om de fortfarande är litet “mosiga” efter den senaste tuppluren rör de sig stadigt och målmedvetet.

Middagsdags!

Middagsdags!

Plötsligt blir det en väldig fart: mamma Lea kommer in i valphagen och får genast valparnas fulla uppmärksamhet! Fortfarande blöt i pälsen efter sin promenad ställer hon plikttroget och villigt upp sig för att ge di, och står tålmodigt kvar några minuter medan valparna äter sitt kvällsmål stående på bakbenen. Anneli berättar att Lea kommer att ställa upp med ett nattmål också, och ge di under nattens mörka timmar – man behöver mycket mat om man ska bli stor och stark!

Mätt och avslappad

Mätt och avslappad

Efter en stund frigör hon sig försiktigt, lägger sig ner och puffar på min hand för att bli kliad bakom öronen.

Några av valparna tränger sig fram för att suga i sig de sista dropparna, men nu är stämningen mera avslappad.

Efter att ha stillat den värsta hungern kan man till och med rulla över på rygg med den runda magen i vädret och  försöka dia i ryggläge… helt avslappat!

Jag lyfter upp några av valparna, en i taget, snusar i pälsen och drar in valplukten. Jag blir nyfiket granskad av de pigga ögonen och inställsamt slickad i örat och biten i näsan.

 

Till slut reser sig Lea och lämnar valphagen. För valparna är det tecknet att det är dags att leka, och de samlas genast i en gnyende och morrande hög och biter varandra överallt där de kommer åt.

Playtime!

Playtime!

Det är ännu svårt att se skillnad på dem: alla är lika frimodiga, pigga och busiga, och söker genast kontakt och pussas om man sticker ner ansiktet till dem.

När jag till slut lämnar Tomthult skingras molnen en stund, kvällssolen tittar fram och jag kör mot en stor regnbåge i sydost. Och ler.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *